måndag 12 februari 2018

#175 Fear and Loathing in Las Vegas

Fear and Loathing in Las Vegas, 1998. Regi av Terry Gilliam, manus av Terry Gilliam, Tony Grisoni, Tod Davies och Alex Cox. Baserad på boken av samma namn av Hunter S. Thompson

I amerikanska filmer så får man, enligt mig, en klart mer drogliberal inställning än i sverige. Att ta en joint och "get high" verkar vara en mer integrerad del av samhället, och för all det ett bra tillfälle att få in lite humor och drama i en film eller serie. Och om droger tar huvudrollen i en berättelse så är temat nästan alltid utifrån tjuv-polis-vinkeln. Inte här, här har vi istället drogernas påverkan på journalisten Duke (Johnny Depp) och hans advokat Gonzo (Benicio del Toro). Redan i första scenen så har de tagit något och sedan blir det bara värre och värre.
 We had two bags of grass, seventy-five pellets of mescaline, five sheets of high-powered blotter acid, a saltshaker half-full of cocaine, and a whole galaxy of multi-colored uppers, downers, screamers, laughers... Also, a quart of tequila, a quart of rum, a case of beer, a pint of raw ether, and two dozen amyls. Not that we needed all that for the trip, but once you get locked into a serious drug collection, the tendency is to push it as far as you can. The only thing that really worried me was the ether. There is nothing in the world more helpless and irresponsible and depraved than a man in the depths of an ether binge, and I knew we'd get into that rotten stuff pretty soon.
För Gonzo och Duke är inte bara "lite höga" de är helt sneda, galna och med en helt skruvad verklighetsuppfattning. Ibland är de båda två helt borta (oftast), och ibland är en av dem lite mindre skruvad och blir då raskt irriterad över sin paranoide-hallucinigene vän...


Johnny Depp and Benicio Del Toro in Fear and Loathing in Las Vegas (1998)
Lägg till bildtext
Inför inspelningen så hade Depp en flerårig mailkontakt med Thompson som genom ett mirakel fortfarande levde då filmen spelades in (han dog 2005 vid 67 års ålder) - allt för att hitta rätt ingång till karaktären. Och skådespeleriet från Depp och Del Toro är fenomenalt bra, de är roliga, skrämmande, paranoida och i olika grad av hänförelse genom filmen. Jag har ju sett den innan men tyckte nog den hade växt med omtitten, det är verkligen en häftig upplevelse och Fear and Loathing in Las Vegas slår också något slags rekord i att trasha hotellrum.

Det finns också ett flertal kommentarer kring det amerikanska samhället och man får nästan lite intrycket av att droger var det enda sättet för Hunter (här Duke) att hantera att  60-talets löften aldrig egentligen förändrade något.  Vilket som- underhållande och visuellt festlig-



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar