måndag 15 januari 2018

#158 The Importance of Being Earnest

The Importance of Being Earnest, 1952. Regi av Anthony Asquith, manus av Oscar Wilde.

Förväntningarna på The Importance of Being Earnest var på bottennivån efter att teaterversionen jag såg 1994 fortfarande är som ett ärr på min kulturella bildning. Peter Harrysson var gapig och allt var bara tungt och farsartat i någon slags förbjuden ihopmixning. Så playknappen trycks tvecksamt ner med känslan av att jag bara ska 'beta av' filmen... Men sedan börjar den och jisses, klassen bara lägger sig över tvn och skapar filmnjutning av hög klass.

Jack(Michael Redgrave) och Algernon( Michael Denison) är två livsnjutande män som liksom vill blanda nytta med nöje och därför skapat  varsin hittepå-karaktär som gör att de kan smita från en del av sina sociala plikter, Jack har sin lätt kriminella 'bror' Earnest som han måste åka och ta hand om, Algernon har å sin sida sin stackars sjuka 'vän' Bunbury. Men Algernon är också lite uttråkad, och tycker dessutom om att jävlas lite med sin kompis. Så för att få lite koll på vad Jack gör så åker Algernon till Jacks ställe på landet och låtsas att han är Earnest vilket leder till förvecklingar och kärlek!

Detta skulle kunna bli hur lökigt som helst men Michael Redgrave och Michael Denison är ju så sjukt bra. De är charmiga. kvicka och har exakt rätt slags lekfullhet som gör att detta skepp flyter. Dialogen är ju också både vass och rolig, och när man ser skådespelare som kan sitt hantverk på denna höga nivån så kan man ju inte annat än att njuta!

Jack Worthing: I am sick to death of cleverness. Everybody is clever nowadays. You can't go anywhere without meeting clever people. The thing has become an absolute public nuisance. I wish to goodness we still had a few fools left.
Algernon Moncreiff: We have.
Jack Worthing: I should extremely like to meet them. What do they talk about?
Algernon Moncreiff: The fools? Oh, about the clever people, of course.
Lady Bracknell: Are your parents living?
Jack Worthing: I have lost both my parents.
Lady Bracknell: To lose one parent, Mr. Worthing, may be regarded as a misfortune; to lose both looks like carelessness.
Algernon.  Do you really keep a diary?  I’d give anything to look at it.  May I?
Cecily.  Oh no.  [Puts her hand over it.]  You see, it is simply a very young girl’s record of her own thoughts and impressions, and consequently meant for publication.  When it appears in volume form I hope you will order a copy.I have reached ‘absolute perfection’.I am quite ready for more.

Bildresultat för importance of being earnest 1952
Hear hear!

Image
Kärleksstrul model light

Vilken fin film, men men tappar den inte lite mot slutet? Och även storyn i sig blir ju lite väl förutsägbar? Well, well så kan det vara men det räcker inte för att få mig på dåligt humör!


2 kommentarer:

  1. Wilde brukar ju vara pålitligheten själv när det kommer till vassa kommentarer. Så då låter det som att man ska skylla på regissör/skådisar och inte Wilde i de fall pjäsen inte funkar?

    SvaraRadera
  2. Ja, kanske det. Översättaren kanske också var skyldig? sedan är det ju svårt att få till något så här urbrittiskt på ett fungerande sett i vår lilla avkrok av världen...

    SvaraRadera