söndag 8 januari 2017

#91 The Blob





The Blob, 1958, regi av Irwin S. Yeaworth, Jr., manus av Kate Phillips och Theodore Simonson, från en idé av Irvine Millgate.

Jag brukar ju alltid gilla gamla rejäla specialeffekter framför CGI, men här vete tusan. En typ genomskinlig blobb som äter sig igenom en stad hade kunna bli både äckligt och kul med lite dataeffekter? För här är skurken en slemboll och det är ganska uppenbart att filmteamet fått kombinera lite skak på slemklumpen eller fått filma i nerförsback för att skurken ska kunna röra sig framåt.

För en Blob är en ganska bra skurk, den bara rör sig framåt och slukar allt och alla. Den ramlar ner från himlen och hotar snabbt den hela amerikanska småstaden. Men det är det kyssande paret Steve(Steve McQueen) och Jane (Aneta Corsaut) som först märker att något är fel. De har sett doktorn lösas upp och en lokal skogsgubbe fått sin hand inslemmad. Polisen tror dom inte och de försöker berätta för alla att något snark, snark, snark.... Efter en härlig start så blir det för mycket snack och alldeles för lite Blob. Att skådespeleriet är risigt hjälper inte heller och Steven McQueen är dessutom minst 10 år för gammal för sin roll som collegekille. Och även om detta var Steve McQueens första större film så är ju Bloben den stora stjärnan- Och den fina blobmusiken och estetiken..:


Troo på osss, Blobben finns!
Först är blobben litem

Sedan stoooor
Sedan vill den äta upp en hel biosalong (statisterna ser inte så rädda ut)
Härliga effekter i kampen mot blobben
Här fanns det nog ingen budget för riktig Technicolor så filmen är filmad med Delux-tekniken som trots sitt namn inte är en höjdar filmstock. Det krävs nämligen extremt mycket ljus för att det ska bli bra vilket innebär att skådespelarna fulkomligt badar i starkt ljus och att alla skuggor blir mer eller mindre kolsvarta...

Många brukar ju säga att skräckfilmer är speglingar av sin tids fara så vad representerar då bloben? Är det den stora röda faran eller konsumtionssamhällets framfart? Jag tror ingedera, det finns nog inte så mycket tankar bakom filmen mer än att en blob är en rolig skurk (jag håller med). Så trots en bra start och härliga 10 sista minuter så drar ändå det söliga mittenpartiet ner kalaset till ett:


2 kommentarer:

  1. Haha, det är helt rätt, praktiska effekter blir inte alltid charmiga bara för att de är lite hjälplösa. Men låten tyckte jag ändå var rätt kul. Inget mer än en lite halvdum underhållningstonårsrulle?

    https://bilderord.wordpress.com/2015/05/15/the-blob-1958/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med, kul att läsa dina tankar - vi var ju förvånansvärt samstämmiga!

      Radera