lördag 1 oktober 2016

#337 A nos amours

À nos amours eller Länge leve kärleken, 1983. Regi av Maurice Pialat, manus av Arlette Langmann och Maurice Pialat.

Suzanne(Sandrine Bonnaire) är en tjej i 17-årsåldern som dejtar runt med en massa olika killar men känner sig ändå olycklig och vilsen- vilket kanske inte är en så jätteunik situation för någon i övre tonåren. Hennes familj verkar hårt fokuserad på att hon inte ska ha sex med någon vilket hon bearbetar genom en serie one-night-stands. Föräldrarna gormar, förhör och slår barskt igen dörrar framför hennes näsa. Men när pappan drar en dag (det verkar som att han flyttar hem till sin älskarinna) så får Suzannes mamma tokspel och Suz drar hemmifrån. Filmen är ju fransk och är ganska så nyavågen-inspirerad i det att den inte har någon riktig storyarc utan livet bara pågår (som det tenderar att göra), karaktärer bråkar och blir lite vänner igen. Nån börjar skriva en bok, men man hör inget mer om det mot filmens slut.

Nu var jag ganska förberedd på att filmen skulle sakna någon starkare struktur, men jag köper filmen ändå. Den har en fin realistisk ton kring sig och det är alltid lite givande att följa människornas kamp i vardagen (låter inte jättefestligt nu när jag skriver det...).
Pappa försöker förgäves få koll på dottern. 
Tja, fin och bra med en stor gnutta tonårsangst. Det blir en: 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar