torsdag 7 juli 2016

#53 Sanjuro

Sanjuro, 1962. Regi av Akira Kurosawa. Manus av Ryuzo Kikushima, Akira Kurosawa, och Hideo Oguni, baserad på boken Fridfulla dagar av Shugoro Yamamoto.

Yojimbo som kom 1961 blev en stor, lite oväntad succé och nu gällde det att snabbt som tusan få till en uppföljare. Så på bara 8 månader efter Yojimbos premiär så hade man lyckats spela in och klippa Sanjuro.

Båda filmerna har Toshiro Mifune som spelar den buttre Sanjuro, som är en arbetslös samuraj. Denna gång stöter han på ett gäng vilsna samurajer som han gång på gång måste rädda. Samurajerna försöker bakämpa korruption men fattar inte vem eller vilka som vill dom illa. Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår varför Sanjuro går med samurajerna, han är varken särskilt lojal av sig och de andra samurajernas bristande intelligens verkar ge honom tre sorters magsår...
"Gå inte efter mig som en tusenfoting!"
Sanjuro är också trött och mest verkar ligga och sova, ibland vill han också dricka Sake. Han är uppgiven över sitt gängs olika planer på att klara sig men hänger ändå med gänget.
"Not a good idea. But it may keep me awake."
Sanjuro tittar lite drömmande på glada och lugna människor
Sanjuros list och svärdsstyrka hjälper gänget och till slut får de chans att upprätthålla sin heder (och inte dö). Och även om Sanjuro är uppskattad så är han ändå ensam, han tittar ibland drömmande på de andras gemenskap men blir konstant utanför. Bra, spännande och fin!



3 kommentarer:

  1. Jag gillar faktiskt den här mer än Yojimbo (som väl är den mest hyllade av de två). Tyckte Sanjuro hade mer humor, och dessutom en briljant slutscen. Här är min gamla text:

    https://jojjenito.wordpress.com/2012/03/24/sanjuro/

    SvaraRadera
  2. Det är ju en Kurosawa, så då kan den ju inte vara dålig, men lika bra som originalet tyckte jag inte att den var. Lite ofokuserad...

    https://bilderord.wordpress.com/2012/03/22/tsubaki-sanjuro-1962/

    SvaraRadera